Upplösning av LCD-skärm

Upplösning är ett mycket viktigt prestandamått. Det hänvisar till antalet punkter som kan visas horisontellt och vertikalt på skärmen (linjerna och ytorna som visas på skärmen är sammansatta av punkter). Ju högre upplösning, desto mer information kan rymmas på samma skärm. För en CRT som kan stödja en upplösning på 1280x1024 kan både 320x240 och 1280x1024 upplösningar fungera relativt perfekt (eftersom elektronstrålen kan justeras elastiskt). Men dess maximala upplösning är kanske inte nödvändigtvis den mest lämpliga upplösningen, för om upplösningen når 1280x1024 på en 17-tums skärm blir WINDOWS-fonten väldigt liten, och med tiden kommer ögonen lätt att bli trötta. Därför bör den optimala upplösningen för en 17-tumsskärm vara 1024x768.
Men inte för LCD. Den maximala upplösningen för en LCD är dess verkliga upplösning, vilket är den optimala upplösningen. När den inställda upplösningen är lägre än den verkliga upplösningen (till exempel en 15-tums LCD-skärm har en sann upplösning på 1024x768, medan WINDOWS ställer in upplösningen till 800x600), kommer det att finnas två visningslägen. En är centrerad skärm, endast 800x600 prickar i mitten av LCD-skärmen kommer att visa bilden, och andra oanvända punkter kommer inte att lysa upp, vilket bibehåller en mörk bakgrund och gör att bilden ser centrerad och förminskad ut. En annan metod är utökad visning, som använder varje pixel på skärmen, men på grund av den lätta förvrängningen av pixlar kan det ha en viss inverkan på visningseffekten. Så oavsett vad, när du väljer en LCD är det viktigt att notera att upplösningen inte nödvändigtvis är bättre, utan snarare lämplig och användarvänlig.